Förstörde A-headseten sittställningen? Eller; vem faan håller i bocken nuförtiden?

Häromdagen kunde man på sociala medier läsa frågan; Hur ofta håller ni i bocken? 

Svaren blev att de flesta förvånansvärt sällan håller händerna i bocken då de cyklar. Som vi ser på det så kan detta bero på följande orsaker.

1 – Headset – När cykeltillverkarna gjorde det enklare för sig genom att plocka bort det gängade styrlagret och införde nymodigheten att ”styrtappen” ska klämmas runt styrröret istället för att som det var brukligt stickas ned i gaffelröret och fixeras med hjälp av en ”expander”…

Med den gamla stytrtappskonstruktionen kunde man enkelt och snabbt höja, eller sänka styrtappen efter behov för en maximal position på cykeln för det är ju som så att lägre automatiskt blir mer aerodynamiskt – man måste också ta hänsyn till överkroppens längd och således måttet mellan sadeln och styret samt längden på ramens överrör (som verkar bli kortare och kortare – men det är en annan artikel).

Med dagens konstruktion kan man justera styrets höjd med hjälp av brickor som läggs mellan styrstamen och headsetet samt eventuellt vända styrstammen på andra hållet såvida den har en vinkel som gör att den då placerar styret högre. Då cykeln är ny har den ett litet ”överskott” av gaffelrör som medför en viss höjning av styret men så fort du har kapat bort den till vald höjd är du rökt inför framtida höjningar.

2 – Styrets justering – Eftersom många annammat cyklings vällov i vuxen ålder så saknas den naturliga fallenheten för att böja på ryggen och placerar handlovarna runt styrets nedre runda del samt framförallt förmågan att sträcka sig fram och hålla bromshandtagen om de sitter en bit ned på styret, dvs på en plats de OCKSÅ enkelt går att nå med händerna i bocken.

Resultat? Jo, man justerar upp styret så att broms/växelreglagen står nästan rakt upp – det blir som två handlovsstöd som man bekvämt håller i – eller i en del fall, håller emot överkroppen då man justerat sadeln så att den lutar framåt (annnars når man ju inte ned till styret).

Slutsats: Det blir änu mera fel….

3 – Överkroppens form – Med en överkropp som är lite rund om magen blir det inte direkt enklare att fälla sig som en fällkniv över cykeln. Jag vet, på våren är det svårare att hålla i bocken men efter midsommar går det enklare. Åter en sak som talar för en justerbar styrtapp – en styrtapp som du enkelt kan  höja och sänka efter form och behov.

4 – För små ramar – Förr i tiden kunde man köpa cykelramar med en storleksskillnad ned till 10 mm. Nuförtiden är dena ynnerst bara förhållet vissa alu- och stålramsmodeller då 98 % av alla karbonramar och trist nog också aluminiumramar saluförs i storlekar som; Small – Medium – Large – X:a Large, osv… Bra för tillverkarna – dåligt för dig som konsument. Med dessa storleksintervaller blir risken att ”hamna” fel större och således få en ram som är för låg framtill. Till viss del har tillverkarna motverkat detta genom att ta fram lite mera ”komfortmässiga” ramar med högre styrhuvuden. Vilket i sin tur gjort att ramarna tenderar att bli för korta – vilket i sin tur gör att det blir omöjligt att få en ram med rätt längd på vilken du kan sträcka ut på rätt sätt för optimal sittställning OCH bra aerodynamik.

Vissa saker var bättre förr!