Frankrike Runt i siffror: Segrarsnitt på 41 km/t – Froome tog 4:e segern

Då var det dags för den sista titten på en etapp i Frankrike runt sett ur en ”siffrig vinkel”; etapp 21, samt några sammanlagda konklusioner över vad som försigått under de 21 etapperna och tre veckor.

Det som slår oss först blir det imponernade segrasnittet; 41 km/t!

Och sista etappen gick i paradens tecken innan cyklisterna ökade farten under varve i Paris. Andre Greipel ville verkligen vinna och var inte långt ifrån att lyckas; men det blev Dylan Groenewegen’s (TLJ) som med en riktig långspurt höll alla de andra bakom sig och således knep segern.

Bakom; i klungan, rullade Chris Froome i mål som segrare för 4:e gången; 2013, 2015, 2016 och nu i år; 2017.

Vi har sammanfört lite intressant och rolig data om de 21 etapperna:

Champs-Élysée-etappen blev en dröm för rookien GroennewegenDylan Groenewegen (TLJ) som tryckte upp hojen i 59.9km/h för attt ta sin första etappseger och en av de mest prestigefulla spurtsegrarna man kan vinnna; etapp 21 mitt i Paris.

 

Paris appartient à  Dylan Groenewegen, king of Paris!

Vi har sammanfattat all datainsammling under loppets tre veckor och nedan följer lite rolig och annorlunda data om vad som skett under loppets tre veckor.</aside><aside></aside><aside>Etappen med mål på Champs-Élysées blev en dröm för Dylan Groenewegen (TLJ) som tryckte upp sin cykel i 59.9 km/t och tog sin första etappseger i Touren och också en av de mest prestigefulla.

Under tiden gled Froome över mållinjen i sin 4:e seger i Touren; första året var 2013 följt av 2015, 2016 och nu 2017.

De ikoniska Parisetappen med mål på lka ikoniska Champs Elysees krönte 21 dagar av intensivt racande över 3.540 kilometter genom Tyskland, Belgien, Luxemburg och Frankrike med grymt hårda bergsetapper och blixtrande spurter.

Analyserna som allt detta bygger på visade sig kunna förutse 71.4 % av de topplacerade cyklisterna på etapperna. Samma data förutsåg också att Chris Froome (SKY) var skyhög favoritt till slutsegern. Fabio Aru (AST) lyckades plocka tröjan av Froome under två dagar men trots detta var det Froome som visade sig vara starkast i den tajtaste podiestriden som någonsin utspelats i Tourens historia.

Men varför vann Chris Froome (SKY)? Till största del genom att köra starkt på tempoloppen, eller som de också kallas för inom cykling; ”sanningens ögonblick”. Cyklisternna som slogs om slutsegern visade sig i stort sett vara lika starka i bergen men i kampenn mot klockan var det ingen som var lika stark som Froome.

Givetvis medverkar också topografin till det spektakel som loppet blir och både Pyreneera och Alperna bidrar till denna ikoniska bakgrund, I Pyreeneerna skedde stor del av de roligaste etapperna med attackvillig åkning.

Alla cyklister som kör Touren vett vad som tarvas för att tackla Pyrénees men knappast någon av dem har nog kör en lika actionpackad etapp som etapp 13t, bara 101 km lång, men omfattande tuffa berg. Några av de starkaste bergsgetterna gav sig ut på tidiga attacker men passande nog var det en fransman som vann på Bastille Day; Warren Barguil (SUN).

Samme Warren Barguil vann också på infamösa Col d’Izoard och han fick priset som mest attackvillig cyklist under hela Touren.

Att idrotta på hög höjd kan vara utmanande: i år var det Col du Galibier som var loppets högsta punkt med sina 2,642 möh, medan högsta målgången skedde upp på Col d’Izoard; 2.360 möh. Två utmaningar som verkligen pressade cyklisternas förmågor till det yttersta.

Och som inte de ikoniska Pyrénees och Alperna skulle vara utmanande nog så la arrangörerna in ett par andra motlut med riktigt branta motlut, ofta över 15 % – brutalt för cyklisterna – upplevelserikt för åskådarna!

Etapp  9 blev utan tvivle den tuffaste under Tour de France 2017: med 4.600m meter att att ”bergsgeta” sig över och med tre ‘hors catégorie’ berg var den bland de hårdaste som körts.  Etappen tvingade 13 cyklister att hysta in handduken.  En del av motluten lutade så mycket som 22 % (Grand Colombier), men nog blev slutet hårdast då cyklisterna hade hela etappen i benen och ett motlut på  upp till 15 % att besegra uppför Mont du Chat.

 

 

De tunga spurtarna måste ha avskytt dagar som denna men de fick också sina dagar i rampljuset… Nå, mest av alla Marcel Kittel (QST) som tog fem etappsegrar, alla i spurter över 60km/t.

De attackvilliga cyklisternas motvapen var att gå  loss tidigt men under den första veckan blev de hela tiden ifattkörda på slutet. Spurtlagen höll bra koll på deras förssprång och deras snittfartskalkyler var riktigt kalkylerade.

Höga farter kan både ge glada miner men också besvikelse.  På etapp 1, det första tempoloppet, var det många som balanserade på en tunn egg då de körde alltför fort och gick  backen. En som klarade av denna balansakt var Geraint Thomas (SKY) som vann i Düsseldorf. Men åtta andra cyklisiter var inte lika tursamma; mest otur hade Alejandro Valverde (MOV) och Ion Izaguirre (TBM), som båda fick dra sig ur Touren efter att bara ha kört 0.5% av Tourens distans,