Fredrik Kessiakoff – 60 i puls efter 24 mil

Efter att ha irrat runt i de italienska dolomiterna och missat klungan och avfarten till målberget med ynka fem minuter fick jag nöja mig med att se ”kvastbilen” och ryggarna på några av cyklisterna vid en av bergsetapperna på Giro del Trentino som gick för ett par veckor sedan. Jag vände efter några kilometer uppför berget men innan jag han göra det så var faktiskt tätcyklisterna på dagens etapp av Giro del Trentino redan på väg nedför berget till sina hotell.

Schwiiisch! Där mötte jag Fredrik Kessiakoff med några lagkamrater. Jag vände bilen och gav mig ned till skidorten där tävlingens cyklister skulle bo. Orten var knökfull med lyxhotell och för dagen även proffslagsbussar.

Givetvis så hittade jag flera bussar men ingen från Astana. För eller senare så måste den dyka upp, tänkte jag medan jag kryssade mig fram genom byns smala gränder; mycket riktigt, helt plötsligt kommer en mekaniker cyklande på en Specializedhoj, som senare skulle visa sig vara Fredriks reservcykel. Jag tar rygg på mekanikern men inser ganska snabbt att även han inte vet var hotellet ligger. Tillsammans löser vi problemet och han ser nöjd ut då jag bogserar honom uppför backen till hotellet där han håller fast sig i rutramen för den nedvevade rutan.

Mekanikerns cykel eller Kessiakoffs?

Mekanikerns cykel eller Kessiakoffs?

-  Grazie! säger han när vi är framme.

Jag parkerar bilen och kollar två-tre gånger att verkligen handbromsen och växeln ligger i – det lutar ganska kraftigt och då det inte är min bil samtidigt som den saknar registreringshandlingar vill jag INTE bli stoppa igen av den italienska polisen; vilket jag blev dagen efter, men det är en annan historia som började med att polisen ropade de numera bekanta orden; ”documenti”…

När bilen väl är parkerad stegar jag in i hotellets reception, tänker tanken att han har det bra den där Kessiakoff! Lyxhotell, soligt och varmt, fin utsikt och en vacker veranda att njuta en latte på – det kan inte bli bättre.

Tjejen i receptionen ringer upp till rummet när jag frågar efter herr Kessiakoff:
”momento” – blir svaret och om det betyder att han kommer ner, eller vad? vet jag inte så jag bestämmer mig för att avvakta lite. Ett gäng mc-marshalls dyker upp och checkar in. Fortfarande ingen Fredrik K – tanken slår mig, hade det här varit TdF och inte Giro del Trentino så hade jag inte ens kommit så nära som tio meter från receptionen; än mindre in på hotellet.

Efter tio minuter tar jag saken i egna händer och kollar av den hotellrumslista som laget satt upp utanför hissen; Fredrik K har rum 306 – borde ligga på tredje våningen, tänker jag och tar trapporna upp. 

Mycket riktigt, rummet är lätt att hitta och dörren står på glänt – inte en käft finns i korridoren så jag knackar på.

Si, hör man inifrån. Jag skjuter upp dörren och kliver in.
-  Men! Va, är det du, säger Fredrik K och brister ut i ett smajl. Jag fattade inte riktigt  när receptionisten ringde.
-  Jäpp, jag hade vägarna förbi, så jag tänkte se om jag hittade dig eftersom jag totalt missade målgången och sista berget, svarar jag.

Favoritsysselsättning för en proffscyklist - att slappa!

Favoritsysselsättning för en proffscyklist – att slappa!

Fredrik ligger och slappar i sängen på rummet och bredvid ligger hans lagkamrat. Det är ganska tidigt på eftermiddagen eftersom starten var riktigt tidig vilken i sin tur gav en förvånande tidig målgång, redan runt tretiden var man i mål – vilket är ovanligt med tanke på TV-tider och dylikt. Fredrik ser oförskämt pigg ut och då jag frågar hur långt han har cyklat under dagen blir svaret:
-          Cirka 24 mil med masterstarten och den sista biten till hotellet.
Vad har du i puls?
Efter lite räknande blir svaret 60 slag, vilket är cirka 15 högre än morgonpulsen men ändå godkänt med tanke på de 24 milen i benen och normalt för honom en timme efter målgång.

- Jag vred mig inte alls ut och in idag. Jag klev av täten då det var cirka 15 man kvar i täten. Allt enligt planerna, berättar han.

Före Giro del Trentino spenderade han 2,5 veckor på Teneriffa för att bygga grund så tävlingsdagarna här blir till att bygga fart med och komma in i tävlingsfarten. Han har fria händer från lagledningen. Det är så att säga sista testet inför Girot och Fredrik säger att han ligger precis på schemat – ”det känns bra” – ända sedan i december har han haft med Girot i schemat.

Hur vet du att det verkligen är bra även om ”det känns bra”?
-  Man måste lita på signalerna men har jag kommit ”hit” så måste jag få fler indikationer på att det är bra. Kan man sedan få det bekräftat på tävlingarna så kommer resultaten. När du vet att du kan bli topp tio. Det är då man måste gå ”all in” och då vrider man sig verkligen ut och in.

Gäller att ha en bra bas att stå på, kan jag tro, hur många mil kör du på ett år?
-  Jag vet faktiskt inte, jag har dålig koll, men visst det blir ju ganska många.

Några egenheter vid träning?
-Nja, jag vill ha det lättaste på tävling men på träning kör jag gärna med tyngre saker, t.ex. tyngre hjul. Jag vill bli bra och jag tror att en sådan sak hjälper.

Hur viktigt är bra material?
-  Det är viktigt, det finns till och med en del proffs som byter lag när laget byter materialsponsorer.  De väljer lag efter ram, hjul och däck.

Viktigaste delen enligt dig?
-  Däcken, blir svaret lite överraskande.

Däcken?

-          Ja, eftersom det är lika mycket krig nedför som uppför så gäller det att ha det bästa på hjulen så att man håller sig uppe och inte vurpar. Bra grepp är jätteviktigt, speciellt i regn och sedan ska det ju rulla lätt och vara få punktringar.

Cykelns vikt?
-  
Den ska väga 6,8 kilo, inte mer, blir svaret, med ett tillägg; just nu tror jag att den väger 7 kilo, så vi får jobba lite på det.

Med dagens utrustning är det inte svårt att komma ned till gränsen på 6,8 kilo, ja till om med under om man så vill. Det man försöker göra är att flytta om vikten på cykeln, t.ex. hellre en tyngre ram men lättare fälgar, etc.… Allt som snurrar ska vara så lätt som möjligt.

Här tar en lång diskussion vid om olika komponenter, elektriska växlar, ramar, batteritider, gamla Mavic Zap och allt annat som kan vara av intresse för ett svenskt superproffs och en nördig cykeljournalist.

Plötsligt slår det mig; borde inte Fredrik gå och äta?
-  Nej, det är lugnt, det är mat 19:30, blir svaret.

Men, det är ju ett par timmar dit, vad drar du i dig direkt efter målgång?
-  Lite proteiner och aminosyror.

Inte läge för en promenad på stan, eller åtminstone en fika på hotellets veranda, utsikten är ju strålande?

Utsikt som cyklister EJ bryr sig om

Utsikt som cyklister EJ bryr sig om

-   Du, jag struntar fullständigt i utsikten, jag har cyklat över två berg idag, det här är som en dag på kontoret. Dock är jag i min rätta miljö; bergsetapper.

Vad är viktigt för att lyckas, hur mycket hänger på fysiken kontra psyket?
-   Jag skulle säga 50-50. Man måste ha en bra glöd och stor drivkraft – och det från februari till oktober, för att inte tala om försäsongen, men det är klart, ibland när man kört något bergspass och känner sig belåten med sig själv så möter man någon gubbe i 75-årsåldern som kämpar sig upp för samma berg, då inser man att det kanske inte var en bedrift, men visst, det krävs stor glöd för att lyckas.

Team Crescent, med Tommy Prim som ledare?
-  Det var en bra och hård skola. De ställde krav på oss och vill att vi skulle lyckas. Jag lärde mig mycket där.

Du fyller 33 år på norska nationaldagen, 17:e maj, hur länge kommer du att hålla på? Har du planerat något slut eller blir det när den dagen känns mogen?
-  Tanken är att köra fyra säsonger till efter den här. Sedan är det dags att göra något annat. Förhoppningsvis har jag ekonomi då så att jag får lite tid på mig att välja vad jag ska syssla med så att jag slipper hoppa på något direkt.

Multimiljonär?
-  Näe, inte direkt men förhoppningsvis får jag en bra start för det jag vill göra.

En man med glöd!

En man med glöd!

velo.se önskar även Fredrik en god start på årets Giro och de andra tävlingar han ska köra under året.

Girot startar på lördag och går i mål dryga tre veckor senare. Ni kan följa Fredrik Kessiakoffs framfart över den italienska myllan på Eurosport där Roberto Vacchi håller trevlig låda på italienskt viss, halvitalienare som han är…