Malmstens krönika: Ride lots and ride clean!

Det är det som gäller! Tränar man mycket behöver man inte effektiva ihjäl sig på passen. Det har jag sett och även gjort.  Det är svårt och låta bli att skriva om doping även om det är uttjatat. Dokumentären om finska skidlandslaget fick en att se ut som en fågelholk. Lance toppar flertalet listor fortfarande även efter karriären t.ex. som en
av världens mest hatade idrottsmän och troligtvis snart även i bokhandeln där han garanterat kommer kamma in en del pengar. Bojkotta den?

- Givetvis säger folk och går sedan rakt till närmsta bokhandel och köper den i smyg. Det kommer i alla fall jag göra…

Även Malmsten säger: Ride lots!

Även Malmsten säger: Ride lots!

Rasmussen har jag känt och tävlat mot hela min karriär. När jag sluta cykla på elitnivå vann han VM, blev landsvägsproffs och hade redan då tagit steget ner i träsket eller upp i världseliten, lite hur man nu ser på det. För att citera min bror: ”Fan att inte cancern inte tog hans liv efter så mycket skada han orsakat sporten och lurat folk på pengar”.

Det håller jag med om, och man är nog fel ute om man säger:  ”Jag känner inte att jag fuskat. Alla gjorde de jag gjorde”. Jag skiter i vilket, jag brukar jämföra lopp/etapper med filmer, och det finns en film som matchar cykelperioden mellan 1990-2000. Braveheart. Tänker på slakten då Pantani brände upp på Ahlp duez med Lance jämte sig. Pantani, som för övrigt deprimerad tog sitt eget  liv för 13 år sedan.

Det klarnar ”lite” i efterhand varför man blev tvåa på Cactus Cup, helgen efter 8:a på Sea Otter classic och veckan därpå 49:a på världscupen i Napa Valley..
Bitter? Helt klart! Och med det sagt lämnar vi Eposnacket.

Våren e på gång! Jag har redan nu börjat stressa upp mig inför klassikerna som drar igång om 1 1/2månad! Satt och ladda lite inför racen med klipp på Youtube från -90/00 och insåg att oavsett vad de åt då och vad de äter nu så blir racen spännande, dock inte lika spektakulära. Kan ju redan nu berätta för er att Sagan vinner Milan-San Remo, Bonnen vinner Flandern, Cancellara vinner Paris-Roubaix och Gilbert vinner Liege-Bastonge-Liege.

På tal om Liege-Bastonge så tänkte jag nu bjuda på en gammal historia som är helt sanslös. Nej, det är inte den om när Tompa fick en fluga i spagettin och inte heller den om när vi fyllde Kim Erikssons slangar med vatten kvällen innan.

Det var världscup i Belgien, Houfalize, 1996 tror jag det var när vi stod uppställda till start. Jag stod bredvid Bernt Johansson och alla blev ombedda att ta det lugnt för att de skulle skjuta på starten då L-B-L först skulle passera genom byn.  Man förstod hur stort lvg var när alla höjdarna inom MTB-världen stod som skolepågar längs med staket när Armstrong, Fondriest, Rebellin, Bartoli, Riis mfl passerade.

Nåväl, efter racet så kom jag tillbaka till hotellet trött, skitig och med  hammaren efter en mäktig 40-nånting plats. Jag vill minnas att Roger Persson  cyklade in på 21:e plats och det var fan tårta på den prestationen på kvällen. Då stod Bernt Johansson där och såg rätt irriterad ut. Han visade aldrig annars humör eller missnöje så de var märkligt tänkte jag.

Lite blygt fråga jag Bernt:
- Hur gick det?
- Ah, det strula mest hela tiden så jag bröt efter halva. Men strunt samma. Nu ska kroppen få sitt, sa han.
- Du, Malmsten?
- Ja?
- Kan du lasta in mina prylar i bussen?
- Eh va?
- Ja, jag sticker nu.
-Vart då?
- Till Italien
- Italien!?
- Ja, jag cyklar dit. Ses där.

Så Bernt tog sin plånbok och MTB med 2.2 däck och stack. Fem dagar och 125 mil senare kom vi med bilen till Grappa del Castielliano. Där satt Bernt på hotellet vi skulle bo på och väntade på oss.

Som sagt,  ride lots.

Ha de tills nästa gång!

Chips