Features

DBS Viking Tour - deltagarnas berättelser

22 Aug, 2005 velomag.se´s deltagare på norska DBS-Viking Tour har återvänt. Vi har äntligten lokalisert de tre tre försvunna deltagarna och nu har de lämnat sina vittnesbörd om vad de har upplevt. Vi har även hittat en del foton som avslöjar strapatserna i Norge.


DBS Viking Tour – himmel för ögat eller ett helvete för kroppen?

"Så har man då tagit sig igenom premiärupplagan av Viking Tour, fem dagar av grymma berg och fantastisk natur. Fjällmiljöer som jag tidigare har upplevt under höstens ripjakt och sommarens flugfiske, men aldrig från en cykelsadel.

Upplevelsen denna gång var annorlunda. Att med 180 i puls uppskatta naturscenarier är ju inte så lätt. Men upplevelsen av att cykla uppför samma berg i en och en halv timme kan ju även den vara stor.

Sen hade arrangörerna gjort ett genidrag genom att inte ha tidtagning (tävling) på hela etapperna. Vissa berg uppför ingick inte i tävlingen och man kunde lugnt och fint trampa upp och njuta av allt det vackra runt omkring sig.

Av säkerhetsskäl ingick inte heller flera utförskörningar i tävlingen. Trollstigen utför fick vi kryssa oss fram mellan turistbussar och istället för att blåsa på i 80 knyck stannade vi och fotograferade och njöt av utsikten.
Om tävlingen återkommer nästa år så kommer jag att vara där. Och då får nog flugspöet följa med, för så många intressanta fiskeplatser kan inte lämnas ofiskade":

Boine Andresson


"En dag i en soigneurs liv.
Zzz ... piiip ... truddelutt .. öhh. Vaf ... klockdj#@&. Ett dovt skrockande hörs utanför tältet bland slamret av plasttallrikar. - Det är tredje gången han snoozar nu, säger någon. De andra har redan varit igång ett bra tag. Bäst att pallra sig upp.

Entusiasmen inför dagens övning har redan trissat upp spänningen och tempot accelererar när sömnen gnuggas ur ögonen. Jag sträcker på benen, som garanterat är hårigast på stället, och försöker se pigg ut.

Efter det optimerade kolhydratintaget, normalt kallat frukost, blir aktiviteten febril; startförberedelserna drar igång. Hur fem personer kan åstadkomma sådant myller kunde jag aldrig förstå vid den tiden på dygnet, utan kaffe i systemet.

Bland hundra identiska vattenflaskor hittade ägarna sina favoriter. Bananer, torkad frukt, syntetiska energiblock, slangar och tuber, handskar och pryttlar fyllde fickor. Strumpor, huvudstrutar, stjärtkrämer och fan vet vad annat kom på plats i ett vilt gymnastiserande.

Plötsligt tystnade sorlet. En kort andakt? Det var dags att samlas inför start.

När klungan dragit utom synhåll skingrades snabbt folksamlingen och det lilla samhället blev åter en vanlig, norsk by. En timme senare är bussen packad och färden upp längs den slingrande lilla vägen börjar.

Halvvägs upp efter fjällsidan hinns de första cyklisterna ikapp. Det ser redan riktigt jobbigt ut. De får några uppmuntrande tut och litet flaxande med armarna när jag drar förbi. Det blir en lång dag.

När den 8 %-iga backen planar ut något uppe på kalfjället har cykeltätheten ökat markant. Klungan har fortfarande inte synts till och alla kämpar mot kroppens signaler, om man får döma av ansiktsuttrycken.

Det är fortfarande varmt i den stigande solen och man kan se att vätskebufferten gått hårt åt. Nu gäller det att stå på för att hinna till målgången på toppen och se till att förstärkningsplagg finns tillgängliga.

Stämningen känns stundvis kontinental med smala serpentiner, tutande följebilar och färggranna cyklister i motlut. Det är ibland svårt att hålla tempo, även med bil.

Något frusna står de där. Det har gått fort idag också. Fram med paltorna, på med dem, ett ”bra jobbat” och iväg. Nu är det inte mer än fem grader över noll och den måttliga vinden kyler duktigt.

När följet rullar vidare provar jag att sympatifrysa litet genom att veva ner rutorna och stänga av värmen. Jo, det funkar när man har vindruta men utan kroppsaktivitet blir det snabbt hurvigt.

Utför bergssidorna kör man inte förbi många cyklister. Det går fort och säkerheten måste sättas först. Personal från röda korset står och viftar inför svåra passager. Hoppas de får fortsätta flaxandet hela tiden.

Plötsligt står en tysk MTB-åkare och påkallar uppmärksamhet. Han har rullat 16 km utan kedja och undrar om jag har en reserv. Efter en stunds letande i det fullständiga packningskaos som bussen utgör hittades lämpliga pryttlar och ”lille Günther” kunde fortsätta sitt envetna trampande mot mål.

Efter målgång kunde man uppleva en procedur liknande morgonen, fast tvärtom. Från ansträngande, cirkulära fotrörelser övergick aktiviteten via kroppssanering till ett frenetiskt letande efter näring. Fett, salt och socker var klara favoriter.

Nästa gång vore en fylld fodersäck åt varje cyklist att rekommendera. Det kanske skulle dämpa kaoset som uppstår när alla letar efter snaskkartongen samtidigt som kläder hängs på tork och cyklar justeras. Det tar ett par dagar att inse hur ett följefordon bör packas.

När paltcoman börjat ge sig vidtar eftersnack och uppsluppna kacklanden mellan deltagare, funktionärer och annat löst folk. Stämningen är hjärtlig och humoristisk.

Hela skocken samlas inför tröjpåtagning och kuriosa blandas med taktiksnack inför morgondagen och information om sträckningen. Åter vid lägret återstår inte mycket än att slappa ... ja vissa äter ju förstås ... och sedan knoppa in. Hmm ... när skall väckaren pipa tro ...

Ett stort tack till Team Velo och särskilt David, som fixade in mig i gänget. En bättre semestervecka är svår att åstadkomma; nya vänner tillika galningar, fantastisk natur, nya upplevelser och varierande tempo. Lyckat!"

/Joakim(soigneur)


"En multisportare i Norge.

Jag har tävlat i världseliten i multisport under ett antal år och har cyklat, sprungit, klättrat och paddlat på de mest varierade ställena i världen. In emellan även tagit sig igenom ett antal triathlontävlingar så trodde jag att man hade upplevt allt, men oj vad man bedrog sej.

Ett etapplopp på 50 mil lät ju som en kul och ganska behaglig typ av tävling, men efter 5 dagars trampande upp och ner bland fjällen får man nog erkänna att det var mer slitsamt än vad jag trodde.

Första dagens prolog var en bra upp start på veckan där man fick känna på och framför allt se på den vackra Norska naturen.

Andra dagen fick man direkt bekänna färg när etappen började med en stigning på 17 km upp på fjället för att sedan ta sej ner på andra sidan med en fantastisk utförslöpa för att sedan fortsätta ner i dalen innan det var dags för nästa stigning.

Efter målgång var det dags för allmänt fodersök bestående av allt vad som gick att stoppa i sej innan det var dags för vila.

Tredje dagens backtempo började med en transportsträcka uppför fjället som uppvärmning innan det var dags för att ta i på allvar sista biten var riktigt brant och valet av utväxling var väl inte den allra bästa 39-23.

På fjärde dagen kom den enda ”slätetappen” bara 1250 höjdmeter. Formen var sådär, men försöka duger ju så jag gick loss och höll till det var 10 km kvar sen kom väggen både bildligt och bokstavligt sista 4.8 km upp till Dalsnibba.

Där hade jag knappt styrfart, men skam den som ger sig efter många om och men lyckades jag vingla mej upp svärandes ytterligare en gång över val av utväxling. Väl uppe var det bara att rulla ner till Geiranger för att slicka sina mentala sår.

Sista etappen verkade bli en blöt avslutning på en fantasisk vecka men vädergudarna bestämde sig för att det nog var tillräckligt jobbigt ändå utan att det skulle behöva regna också.

Efter transportsträcka uppför Örnvägen där man kunde beundra utsikten över fjorden och en båttur över nästa fjord var det så dags att öka farten en sista gång upp till toppen av trollstigen.

Efter att ha kört upp och ner för fjällen slitit, svettats och beundrat omgivningarna i en vecka kändes det ganska skönt att veta att man kommit i mål efter en riktigt rolig tävling.

Den som inte upplevt Norges fjordar och fjäll har helt klart missat något och varför inte förena nytta med nöje tävlingen passar såväl tävlingscyklister som motionärer det är ju bara att anpassa tempot.

Tack för att det finns driftiga och idérika människor som vågar genomföra sina idéer och arrangera en rolig tävling."

Per Henriksson
Rapporter/resultat
» Åbom snabbast i Skara GP
» Morén vann Alingsås GP
» Lucas Persson solovann Vincoloppet...
» 2 ggr Åleheim snabbast i Ystads Tempot
ReaGuiden
» Rea på Primaltröjor
» Skydda huvudet: Billiga hjälmar
» Fly 303
» Gary F och Trek till bra priser