Features

Profilen: Kim Eriksson - Håller hornen borta

10 May, 2008 De som farit runt på svenska cykeltävlingar de senaste tio åren känner säkert redan till honom; Kim Eriksson, från Uppsala, semiframgångsrik mtb- och landsvägscyklist som numerar tar tävlandet med lite större ro.

För några år sedan lade han ned elitambitionerna, skaffade två barn och kör nu för att, enligt egen utsago:
"Ha så kul som möjligt, spöa några yngre förmågor, åka två mtb lopp, hålla formen och köra fort på kortdistans SM i höst".

Här följer lite mera fakta om den ursympatiske uppsalasonen:

Namn: Kim Eriksson
Ålder: PB-Veteran - egenuppfunnen åldersklass (red not.)
Längd: 182 cm
Vikt: 78 kg
Klubb: Upsala CK

Tävlingsform: Landsväg, tempo & MTB
Cykel/cyklar: Scott Addict 4, Trek Tempohoj, Snakebike "Helstel"
MTB

Sponsorer: Lönekontot, Scott Svenska AB, Team Sportia, Boländerna,
Snakebike Trading och Upsala Cykelklubb

Varför började du cykla?
Jag startade min cykelkarriär i Upsala Cykelklubbs ”Cykelskola” i slutet av
80-talet. Det var ett bra gäng som började då, fin uppbackning från ideella
ledare och klubben. Jag var nog mer av en individualist än lagsportmänniska
så det passade mig.

Hur länge har du tävlat?
På landsvägen sedan -89 och på mountainbiken sedan -92. Jag lade ner
elitverksamheten -05 och cyklar nu på en normal nivå.

Inom vilka discipliner har du tävlat?
Jag har tävlat i Downhill, Uphill, XC, LL och 24H på mountainbiken. På landsvägen Tempo och Linje.

Vad är roligast med cyklingen?
När man är i form och kroppen fungerar perfekt. Eller när man hittar det
där grymma flytet i skogen. Backarna känns inte, man känner sig som en enduroåkare på stigarna samt återhämtar sig på nolltid.

Vad är tråkigast?
Att vara sjuk.

Hur mycket tränar du?
En ”stor” träningsvecka blir det 4 träningspass. Två cykel ute, ett spinning och ett styrkepass i gymmet.
En ”liten” träningsvecka blir det ett spinningpass på tisdag lunch.

Har du någon speciell träningsfilosofi?
I dagsläget; Träna effektivt och genomtänkt när du inte har så mycket tid att ägna åt cyklingen.

När kom första ”stora” framgången som gjorde att du kände att cykling var
din grej?
På mountainbiken var det första SM i Riksgränsen. Jag kom femma men hade en pallplats inom räckhåll. På landsvägen var det på Sollerön när jag var 16 år tror jag och plockade hem en tredjeplats.

Årets målsättning?
Att ha så kul som möjligt, spöa några yngre förmågor, åka två mtb lopp,
hålla formen och köra fort på kortdistans SM i höst.

Långsiktig målsättning?
Att hålla de värsta tävlingshornen borta och kunna köra på en lagom nivå
så som jag gör nu. Dock bibehålla formen på så pass hög nivå så jag kan hänga med i elitklassen.

Ranka dina fem bästa meriter:
Tvåa på Finnmarksturen, Vinst på Kjells Tur, Vinst på Bockstensturen,
Vinst på Karapoti Classic (Nya Zeelands motsvarighet till Finnmarksturen) och
18:e på EM i Långlopp. På landsväg sisådär, Sollerön hyfsat ngt år och SM likaså.

Största misstagen?
Att jag inte fortsatte med brottningen i unga år. Laddade på för hårt med träningen när jag försökte köra på hög nivå i stället för att se helheten med socialt liv, ekonomi, glädje mm. Ville helt enkelt för mycket många gånger och lyssnade inte på kroppen. Hade många gånger grym form inför mästerskapen men laddade för hårt i början av tävlingarna. Att jag bröt båtbenet det året så jag var på väg att vinna långloppscupen.

Vilket råd vill du ge till andra cyklister, de som nyss börjat?
Se till att träna upp tekniken i rundtrampet först. För att lära sig rätt teknik från början är viktigt då detta är svårt att ändra senare. Jaga inte bara mil/timmar det är inte det som gör dig bra. Om man vill satsa mot toppen, se till helheten och tänk igenom hur du skall nå dit och ha kul på vägen.

Har du någon rolig anekdot att berätta för velo.se´s läsare?
I min första världscup på mountainbiken, i Les Gets Frankrike, som första års elitåkare. Stefan Eriksson från Västerås var ledare och Anders
Östberg förbundskapten. Vi var ett underbart gäng, Roger Persson, Johan
Malmsten, Martin Lundberg, Anders Wickholm mf.

Vi skulle äta mat på pensionatet första kvällen och Stefan frågar om någon kan prata franska.

Anders Wickholm svarar att han kan och Stefan ber han säga några ord.
Alla väntar med spänd förväntning på att ”Sandvikarn” skall glänsa på franska.

Han öppnar munnen och säger; Oh la la, oui oui…

Under samma resa så skulle vi äta någonting gott efter tävlingen som för
övrigt Henrik Djernis vann. Tanten som ägde pensionatet hade frågat
Malmsten om vi villa ha någonting ”gott” på franska. Man svarade givetvis oui oui…

När vi senare satt där utsvälta med släggan i hela kroppen kommer hon in
med en ostfondu som smakade tåbira och torra brödbitar att doppa däri.
Ingen höjdare och Malmsten fick höra det länge.

Andra intressen?
Familjen (två barn och sambo), långfärdsskridskor, personliga tränings upplägg, trädgårdsarbete, film och bra tv serier.

Någon cyklist som du respekterar/ser upp till?
Jag hade respekt för Anders Wickholm tills den dagen jag körde ifrån honom för första gången.

Om så är fallet, varför?
Han var en duktig cyklist, stenhård på banan men ödmjuk efteråt.
Rapporter/resultat
» Grönlunds rapport: "Jag överlever"
» Bildgalleri från MTB-VM i Mont Saine Anne i Kanada
» Resultat Svanesunds 3-dagars - etapp 4 och sammanlaggt
» Trek sponsrar nya laget Luxemburg Pro Cycling Team
ReaGuiden
» Rea på Primaltröjor
» Skydda huvudet: Billiga hjälmar
» Fly 303
» Gary F och Trek till bra priser