Testat av velo

Tubhjul för mtb - följsam åktur

Foto: Patrik Stark
3 Dec, 2008 Redaktören på velo.se tillhör dem som hårdnackat hävdar tubdäckets fördelar framför kanttrådsdäck men då 90 procent av allt som säljs i hjulväg är för kanttrådsdäck så blir den praktiska genomförningen av detta motsånd ibland lidande. På mtb har det ju bara varit en sak att välja på; kanttråd, visserligen med eller utan innerslang- tills nu - nu har det även dykt upp tubdäck för mtb-cyklar och Oscar Ekstam har nagelfarit ett par Reynoldshjul parade med ett par Tufo-tuber.

Och vad har han kommit fram till då; jo, för att göra en lång historia kortare; det blir följsammare! För alla er som vill veta mer är det bara att läsa vidare i hans tubhjulrapport nummer två.

Den första rapporten kan läsas dels på velo.se men även här:
http://tubhjul.blogspot.com/2008_01_01_archive.html

Nu var det då dags för den större och mer intressantare rapporten om hur det är att köra med tubhjul på mtb. Senast jag skrev gjorde jag klart med en ingående beskrivning om materialet. Men nu har jag alltså hunnit med att träna och tävla på Reynoldshjulen och Tufodäcken ordentligt.

Som utgångspunkt i testet har jag använt mig av min Ghost Lector Worldcup, en hardtailram i kolfiber med Shimano XTR rätt igenom. Och för en så korrekt jämförelse som möjligt så har jag även använt mig av ett par Mavic SLR disc hjul. Hjulen är kända för att vara stabila och stryktåliga, de sitter även på många av toppcyklarna i MTB-sverige.

Dessa hjul tillåter både slang och UST-däck, och jag har testat med båda varianterna. Även slangdäck med tätningsvätska har använts. Således så har jag jämfört alla däcksystem mot tub.

Testningen har gjorts på samma sträckor i samma tempo med de olika hjulparen. Först ut var test av Mavic hjulen på en lokal tävlingsträning i tuff terräng. Jag hann med tre träningar innan tubhjulen levererades. Sedan följde en runda på Långa Lugnet banan med Reynolds hjulen och sedan en med Mavic hjulen, med och utan slang.

Efter det genomförde jag åter igen några tävlingsträningar och denna gång med tubhjulen. Sedan var det dags för tävlingarna med både Mavic och Reynolds hjul.

Det jag märkte tydligt mellan de olika testerna var att tubdäcken tillät mindre lufttryck men även högre komfort vid samma lufttyck som i slangdäcken.

En klar fördel med andra ord, och även den där speciella ”flytande” känslan som man får med vanliga lvg- och crosstuber uppstod. En speciell känsla som är svår att förklara men kan mest liknas vid att man får en mer följsam åktur.

Men den största och viktigaste skillnaden mellan de båda däcksystemen var att tuberna har varit betydligt mer punkteringssäkra. Jag har gjort av med tre slangar och jag har även punkterat fyra vanliga däck när jag kört utan slang med punkteringsvätska istället.

Men jag har ännu inte ens fått en minsta lilla luftläcka från tuberna. Och då har jag pressat dem hårt på samma ställen där de vanliga däcken har skurits sönder.

En annan ganska slående egenskap med Reynolds hjulen är att de är otroligt styva, trots sin låga vikt. Styvare hjul i denna viktklass får man leta efter. Ja när jag tänker efter så har jag inte kört på så här styva hjul någon gång på MTB.

Och då är jag van vid Bontragers stabila X Lite hjul och mitt nuvarande andra hjulpar Mavic SLR kommer heller inte i närheten, varken i vikt eller i styvhet.


Skillnaden mellan de olika tubdäcken.
Till en början körde jag med XC3-däcken både på träning och tävling, dessa var lite grövre och även tyngre än XC2-däcken. Men vilket grepp det var. Det var i stil med Continentals Mountain King däck i 2,2.

Tack vare att däckmönstret var tätt och jämt så rullade XC3-däcken väldigt fint och det uppstod inget större oljud från dem vid asfaltskörning, som det dock gör med ett par Mountain King däck. Rullmotståndet var lite högre jämfört mot Vredesteins Black Panther 2.0 däck som jag körde med på Mavichjulen.

Greppet gjorde i alla fall att jag kände mig ytterst säker vid träning och tävling. Dessa däck trivdes bäst på riktigt stökigt underlag. Där det grova mönstret och det myckna gummit gjorde forceringen över stenkistor mycket bekväm och kontrollerad.

När jag sedan skiftade till XC2-däcken så var blötperioden över och naturen hade torkat till ordentligt. Tack vare bytet kapade jag totalt hela 300 gram i vikt och det kändes kan jag lugnt säga. Accelerationer blev mycket kvickare och cykeln blev mer aggressiv.

Däremot blev greppet sämre, XC2-orna har både lägre, mindre och glesare mönster än XC3-orna och jag förstår varför de flesta världscupåkarna föredrar XC3-orna även att de är tyngre. För utomlands är det oftast lite grövre terräng samt mycket tuffare banor.

Även att mönstret är betydligt mindre så klarar det av en hel del väta tack vare att det är glest mellan dubbarna. Dock så är däcken inget att rekommendera vid riktigt leriga förhållanden.

Däckbyte
Inför Borlänge Tour så ville jag köra på de lättare och "snabbare" däcken XC2 istället för XC3-orna som jag hade på från början. Jag var dock ytterst nervös inför bytet då jag har hört ett och annat om svårigheten att få av tubdäck när man som jag använt sig av Tufos Extrema tejp. En kille sade till och med att det fanns risk att både fälg och däck kunde skadas.

Som tur var stämde inget av alla kommentarer om svårhet att få av tubdäcken, det var tvärt om mycket lätt och skadade varken fälg eller däck. Jag blev lite förundrad då framdäcket släppte lite för lätt.

Så när det var bakdäckets tur så testade jag hur mycket lyftryck som kunde vara kvar i däcket innan jag för hand eller med hjälp av golv och fot kunde kränga av däcket. Det visade sig vara omöjligt för mig att få av det innan det var näst inpå tomt. Bra betyg.

Kör man på en ganska fräsch limtejp så tillåter detta ett mycket snabbt och kladd fritt däckbyte. Vilket jag inte kan säga att ett däckbyte med tätningsvätska är. Oftast måste man ta till tryckluft och det är ju inget man inte så ofta har hemma eller med sig på tävlingar.

Den lokala macken är den enda förhoppningen man kan lita på då. Vilket inte alls är så optimalt innan tävling. Och ja det är lättare om man kör med slang men det är inte optimalt att tävla med, då det både är tungt och har större punkteringsrisk.

Limtejp är dock bara att förlita sig på när det är torrt. Blir det väldigt blött kan det hända att tejpen släpper. Då är vanligt hederligt lim det bästa. Kör man med lim så är det lika mycket bestyr att byta däck som med tubeless (med kanttrådsdäck) men man slipper förstås fortfarande tryckluften.

Sammanfattande jämförelse
Hur skiljer sig vanligt däcksystem mot tub vid tävling?
Fördelen enligt mig väger över mot tub då Reynolds hjulen är både mycket styvare och lättare än Mavic SLR hjulen jag har att jämföra med. Den stora fördelen med tub är faktiskt ganska förvånande vid däckbyte, ja om man jämför mot när man kör slanglöst och med vätska istället.

Komfortmässigt så är tub också ett skönare system då det tack vare att det är ett helt slutet system, eller en slang med mönster på. Detta ger en mer följsammare gång och däcksidorna viker sig inte lika obehagligt vid lågt tryck som de gör med kanttrådsdäck. Mycket av komforten kommer dock från att tub tillåter lägre lufttryck. Och det i sin tur ger även ökat grepp.

Nackdelen med tub är att det är dyrt, Reynolds hjulen kostar 11395:- och Mavic hjulen kostar samtidigt 8455:-. Reynoldshjulen står sig ganska väl prismässigt mot hjul i samma viktklass men det går att hitta lättare hjul som är billigare, däremot så är de gjorda för kanttrådsdäck.

Priserna på däcken ligger på följande: XC2 880kr/st och XC3 980kr/st (samtliga priser hämtade från cyclecomponents.com). Så det är inte billigt precis men man får i princip en slang med på köpet om det är någon tröst.

Och just det där med en slang på köpet är tubernas andra nackdel men också fördel. Om punkteringen skulle vara ett faktum så går det inte att rädda situationen med en slang.

Dock bör det tilläggas att på XC-tävlingar nuförtiden så kör många elitcyklister utan slang och förlitar sig på den tekniska depå som finns. Och då är tub bättre än kanttråd eftersom att det är stabilare och säkrare att fortsätta cykla med tubdäck.

Det går om hålet inte är för stort att täta en tub (och även vilket kanttrådshjul som helst) med en sk. Skumpatron som sprutar in skum i däcket, man kan även förebygga genom att ha tätningsvätska i tuben redan innan.

Som positivt gör det slutna systemet att tubdäck blir mer punkteringssäkra än både slanglöst och med slang som konstaterat tidigare.

Summering:
Tubsystemet gör det enklare att tillverka lätta och styva hjul och tuberna ger mer grepp samt komfort tack vare lägre luftryck och stabilare däcksväggar.

Tuberna även är mer punkteringssäkra. Men smakar det så kostar det också.
Rapporter/resultat
» Grönlunds rapport: "Jag överlever"
» Bildgalleri från MTB-VM i Mont Saine Anne i Kanada
» Resultat Svanesunds 3-dagars - etapp 4 och sammanlaggt
» Trek sponsrar nya laget Luxemburg Pro Cycling Team
ReaGuiden
» Rea på Primaltröjor
» Skydda huvudet: Billiga hjälmar
» Fly 303
» Gary F och Trek till bra priser